Maj 2025: 4.435.629 kronor

Professor, MD, PhD, Inge Marie Svane, National Center for Cancer Immune Therapy (CCIT-DK), Onkologiska avdelningen, Köpenhamns Universitetssjukhus

Malignt melanom är en aggressiv form av hudcancer som drabbar allt fler – däribland allt fler unga vuxna. Vid avancerad sjukdom är immunterapi med så kallade immun-checkpoint-hämmare idag den mest effektiva och godkända behandlingen. Men trots det får upp till 50 procent av patienterna tyvärr ingen effekt av behandlingen. Det finns därför ett stort behov av nya och mer effektiva behandlingsmetoder.

T-cellsterapi är en form av immunterapi där patientens egna immunceller (T-celler) används. Behandlingen innebär att T-celler isoleras från ett vävnadsprov från tumören, aktiveras och förökas i laboratorium. Därefter ges de tillbaka till patienten för att angripa och bekämpa cancern.

I en internationell fas III-studie som genomfördes i samarbete med ett cancerforskningscenter i Nederländerna visade vi att T-cellsterapi hade effekt hos upp till 50 procent av patienter med avancerat malignt melanom där standardbehandling inte hade fungerat. Resultaten, som publicerades 2022, markerade ett viktigt genombrott inom området.

Med stöd från NEYE-fonden är vårt mål att ytterligare förbättra T-cellsterapin. Vi vill göra det genom att undersöka de immunologiska faktorer som avgör om patienten svarar på behandlingen. Vi vill också kunna förbättra urvalet av patienter som har nytta av behandlingen, eftersom T-cellsterapi är intensiv och förknippad med många allvarliga biverkningar. Den här forskningen är viktig eftersom den kan bidra till att göra behandlingen mer träffsäker och effektiv för framtida patienter.

DMSc, Professor Anton Pottegård, forskningsledare vid Sjukhusapotek Fyn, Syddanska Universitetet

Tjocktarmscancer är en av de vanligaste och mest dödliga cancerformerna i världen och förekomsten ökar. Personer med typ 2-diabetes har en ökad risk att utveckla sjukdomen. Vissa diabetesläkemedel, som metformin och DPP-4-hämmare (dipeptidylpeptidas-4), tros kunna påverka cancerrisken, men forskningen ger ännu inget entydigt svar.

Metformin, som är det mest använda läkemedlet mot diabetes, har visat lovande resultat när det gäller cancerförebyggande effekt. För DPP-4-hämmare är resultaten mer motsägelsefulla – vissa studier pekar på en ökad risk medan andra inte ser något samband. Det finns också tecken på att läkemedlens effekt kan skilja sig mellan män och kvinnor.

I det här projektet vill vi undersöka om användningen av metformin och DPP-4-hämmare påverkar risken att utveckla tjocktarmscancer hos personer med typ 2-diabetes. Vi kommer att analysera data från de danska hälsoregistren för att få insikt i sambandet mellan läkemedlen och cancerförekomst, och vi ska även se om effekterna skiljer sig mellan könen.

Resultaten från projektet, som stöds av NEYE-fonden, kommer att bidra med viktig kunskap som kan förbättra riktlinjer för diabetesbehandling, stödja mer riktade förebyggande strategier och ge bättre beslutsunderlag för både patienter och vårdpersonal.

Klinikchef, Professor, PhD, Ulrik Niels Lassen, Onkologiska kliniken och Institutet för klinisk medicin, Köpenhamns universitet

NEYE-fonden har nyligen stöttat min forskning under de kommande två åren, så jag kan fortsätta mitt arbete med att förbättra cancerbehandlingen. Projekten bygger på att undersöka cancergener (gensekvensering) för att öka förståelsen av de grundläggande mekanismerna bakom cancer och för att kunna anpassa behandlingen bättre till varje enskild patient. Vår forskargrupp har gensekvenserat över 5 000 patienter under de senaste 10 åren och varit med och utvecklat flera nya behandlingar som idag används som standardvård för många patienter.

Vi har också arbetat med att systematiskt utveckla en modell för att samla in resultat från de elektroniska patientjournalerna. Genom att kombinera patienternas vårdförlopp med biologisk kunskap från gensekvensering – så kallad translationell forskning – kan vi få bättre insikt i vilka patienter som ska få behandling och när, samt vilka behandlingar som inte har effekt. På så sätt kan vi undvika verkningslösa behandlingar och onödiga biverkningar. Vårt datamaterial är nu bland de största i världen.

Som ledare för det nationella forskningscentret för hjärntumörer (DCCC-BTC) vill vi bland annat säkerställa att dessa data samlas in från hela landet, i hopp om att kunna förbättra prognosen för denna allvarliga sjukdom.

DMSc, Professor Julie Gehl, Onkologiska kliniken, Institutet för klinisk medicin, Köpenhamns universitet

Hudtumörer (oavsett cancerform) har i över 20 år kunnat behandlas effektivt med elektrokemoterapi. Behandlingen går till så att patienten får cellgifter via en ven och att man därefter skickar korta elektriska impulser genom tumörerna med hjälp av nålar. Strömmen gör att ytan på cancercellerna tillfälligt blir mer genomtränglig så att cellgifterna lättare kan tränga in och förstöra cellerna. Behandlingen ges oftast bara en gång.

Mindre studier tyder på att man eventuellt kan halvera mängden cellgifter utan att minska effekten. Med stöd från NEYE-fonden genomför vi en randomiserad studie där vi undersöker om en lägre dos cellgifter är lika effektiv som standarddosen vid behandling av hudtumörer med elektrokemoterapi. Förutom behandlingseffekten tittar vi också på patienternas livskvalitet före och efter behandlingen genom intervjuer. Vi undersöker dessutom hur cellgifterna tas upp och utsöndras i blodet och tumörvävnaden beroende på patientens ålder, njurfunktion och kroppsyta.

Resultaten från studien kan ge viktig ny kunskap om elektrokemoterapi och leda till att man i framtiden kan använda en lägre dos cellgifter. Det skulle kunna skona många, ofta redan försvagade patienter, från onödiga biverkningar utan att kompromissa med behandlingens effekt.

448.498 kronor
PhD, Associate Research Professor in Surgery, Henry George Smith, Det sundhedsvidenskabelige fakultet, Köpenhamns universitet

448.498 kronor
DMSc, Professor Marja Helena Jäättelä, Köpenhamns universitet

314.735 kronor
PhD, Junior PI & Seniorforskare Anna Wilhelmson, Finsenlaboratoriet, Centrum för cancer och organsjukdomar, Köpenhamns universitetssjukhus